jo sommarlovet har börjat, de sommarlov jag egentligen inte har. Man jobbar och jobbar. Tur man är ung. Och har ingen anning om hur alla normala människor får ihop allt i sitt liv. Själv har jag ingen anning hur jag kan få tid för mig själv, min pojkvän, min mamma och mina vänner. Oj oj..

   Är värsta låg då pojken min ska vara borta ett halvår i alperna. Hans dröm är min mardröm. Klarar man av att vara borta från någon så lång tid. När han också ska åk iväg med tjejer man inte gillar och sin konstiga kill kompis som inte har respekt för någon. Nej konstigt nog har jag redan börjat någonstanns inom mig börjat säga hejdå och ställer in mig på ett vidare bra liv. Att se honom i ögonen och bli ihåg kommen att han ska åka , är verkligen skitigt.  Älskar ju dig. .

Ja sol sken nästan nyss. Sen drog sig molnen över och de var slut på de roliga. Inte för att jag var ute under den just bara för att de bara känns bra med sol ibland.     Jag hoppade över fotbollsmatchen och sitter hemma med en huvudverk och små gnetande i foten. Jag känner mig stressad och vill bara att ja ska få ett sms där de står om när jag ska få träffa min pojke. Igår blev vi så fustrerande när aldrig någon av oss tog tag i att träffa varandra och istället blev vi sura på varandra över sms, och allt blev bara för mycket. De var till och med hans födelsedag och jag hade köpt present och allt. En röd palestina sjal och ett par svarta boxer med silver blad på. Så snygga! Min pojk kommer bli så mycket min ;) även fast presenterna är så mycket från mig med så mycket min smak. Haha han förstår inte hur mycket han är värd för mig.

    Lyckades hitta min studentklänning också + skor. Var ju så stressad så nu blev de den vit stickade klänningen som indiska gör reklam för och ett par BLÅA! skor till de. Ville inte ha helt vit. Blir lite för vitt då. Så nu kommer jag bli snygg. Och slipper tänka på det.. Undra nu vad

jag ska göra av den dag som är kvar..

                       

Mvh

Idag har man samlat på sig alla student artiklar så nu är de bara studenten som man ska ta. Lite smått stessat, men alla andra har ju överlevt så då borde jag också göra så. Solen lysser iafal nu. Och ja vet nästan var jag har mina vänner och pojkvän någonstanns i mitt liv. Tror ja borde var lite nöjd. Kommer sakna skolan sen, alla folk .

hej , jag har en söt katt som latar sig i solan liggande på skrivbordet, där jag sitter vid datorn. Jag skulle också vilja ha ett avslappnat liv. . Synd ja är så fustrerad att jag håller på att tyna bort i glömda moln. För jag har en pojkvän som vill hålla alla broar öppna åt alla håll. Och en framtid som kanske kommer bli förjävlig om jag inte klara av ett engelska prov. Sen när fick ja ett sånt här liv? Jag gråter för att få ut mig allt, jag pratar för att någon ska hitta svaret åt mig. Men inget hjälper,. Inte ens min pojkvän som känner att ha sin bästa vän kvar som råkar vara tjej och bara råkar vara kär ihonom. Vilket gör mig fustrerad samtidigt som jag kan ta de till en vis nivå. Men nu har andra börja lägga märke till att hon är intresserad och då blir de jobbigare när folk börjar få upp ens ögon om att de inte ska vara så. Jag och min "pojke" har aldrig haft de sken utåt att vi är tillsammans, och nu när de vore så skönt för att han kan visa att han är upptagen så är de inte så och jag känner mig mer som en älskarinna än hans vän och flickvän. Var tog min vän vägen? Vi är båda förvirrad och tar ut de på varandra i missförstånd och hackande kommentarer. Jag vill inte ha de så här. Han och jag själv mer sänker mig själv än hjälper till och höjer mig. Han vill inte prata om vad som tynger honom och han vill inte förstå mig. Ja känner längst bak att jag borde gå vidare, men en sommar utan honom vore hemskt! Jag vill lösa och jag vill hitta svaret...

Hade just ett långt samtal med min syster. Jag överdriver vist inte i mina funderingar kring om jag är överdrivet svartsjuk eller inte. Hon eller vi kom mer fram till att jag borde säga till istället för att pina mig för att min pojkvän umgås med sin tjejkompis och jag inte vill ställa krav. Något går ju att göra utan att han förlorar henne som vän helt. Ochjag slipper gå runt om må dåligt för att jag ser dom tillsammans. Så nu ska jag prata med honom, jag vill inte ha ett förhållande och gå runt och må dåligt. Ska försöka säga det på ett kravlöst sätt, vet bara inte hur. Men men ., något måste jag göra.  Älskar honom, men har faktist ett liv där jag vill må bra.

TJoho, så har man kommit underfund med att högskoleprovet inte var min grej,. 0,6 och ja kommer känna mig lite dum ett tag.. Tur jag kommer klara mig på andra sätt i livet.

Jag har en stor klump i magen och det är jobbigt och tär på mina krafter. Det är stress som ansamlas, det är osäkerheten i att se en annan tjej flörta och vara så på sin älskade pojkvän som man litar på fullt ut men ändå känner man får att gråta varje gång dom skrattar tillsammans. Jag vet att han också tycker de är jobbigt att en av hans bästa tjejkompisar tycker om honom. Men ändå, måste man umgås så mycket tillsammans då? Vet inte om jag överdriver men känns som han tycker de är spännande. Han vill inte förlora den vänskap han har med henne men samtidigt kommer hon vilja vara bara vän med honom? Och så står jag på sida om och ska stå ut. Vist för att jag inte vill att han ska mista henne när jag helst vill är att han ska vara lycklig. Men går det ?

Jag vet och litar men ändå känner jag mig svartsjuk när hon är i närheten och får hans uppmärksamhet. Jag är bara kär, måste det vara så svårt?

Ingen svartsjuka, ingen kärlek.

Aa,. det här med att vara stressade är mindre bra. Typiskt att de ska kännas av i rygg och huvud. Har så mycket att lära mig, skriva och folk att underhålla. Jag har ju knappast lust med en fotbollskarriär nu, typiskt att man åkte ner på en träning. Nu ringer dom efter en hela tiden. har jag inga val eller är jag bara lat? Tänker jag för mycket? Gör nog det, Älskar min pojkvän, tycker mig känna av lite tråkighets tecken. Eller så vill jag att de ska ge lite mer. Undra om man inte utvecklas mer som person när man inte har någon pojkvän. När man är fri och kan prata och flörta med vem man vill. Träffa nya människor som lär en saker, så man inte fastnar i något., Ibland känns de som jag inte riktigt kan få fram hur jag längst inne egentligen är. Att folk inte vill se och lyssna på den jag egentligen är. Har man en etikett där de står hur man är och hur man gör saker. Herregud vad instängd jag känner mig!! Nu ska ja fan mig söka till universitete! Jag ska skaffa mig ett liv och inte planera allt efter alla andra. Jag är faktist en person med egna drömmar!!