Jag väntar på att jag snart ska bli lycklig, lycklig utåt och inom mig. Tror att ja känner ett lugn inom mig, jag kan ännu inte berör lugnet, även fast de finns där. Det känns som om jag använder mig av lugnet ska världen skapa kaos igen och ensamheten komma tillbaka. Tänk att man lever i balansen. Man är balansen, och så duktig på att inte hålla den perfekt. Får hålla lugnet under kontroll i två månader innan min kärlek åker iväg och ja måste ta tag i livet på egenhand.

" I Hela mitt liv har jag väntat på livet, jag har drömt om att ha en riktig dröm." - krsitian anttila

Jag saknar själv en dröm, jag vet inte riktigt vem  jag är. Jag gråter mig till sömns, jag fördjupar mig i vad ja gjorde fel för att allt skulle bli så fel. Jag kastade bort det som var bra i mitt liv, för att försent inse vad ja hade gjort med mitt liv. Känslorna på utsidan och en sån stor besvikelse på mig själv. Jag belv rädd för kärleken, ja blev rädd för besvikelsen och för att bli sviken. Jag kastade bort en vänskap med just orden - vi kan väl bara vara vänner. Allt blev så ensamt, och allt var mitt egna fel. Det är ingen som har sagt hur sorg känns. De var ingen som förvarnade mig att ja är så rädd för att bli lämnad, min mamma svek mig hon kastade bort mig och den kärlek ja kände för henne. Och nu gjorde jag likadant mot min pojkvänn, Alla lever sina egna liv men hur ska ja kunna tvinga in mig i någon annas liv när ja inte känner mig älskad. Jag vet inte men ja vill bli förlåten, vill förlåta och hitta mig själv med den kärlek jag kan ge och få. Vad är lycka när den så snabbt kan försvinna.  svårt med livet : Renee