Idag har man samlat på sig alla student artiklar så nu är de bara studenten som man ska ta. Lite smått stessat, men alla andra har ju överlevt så då borde jag också göra så. Solen lysser iafal nu. Och ja vet nästan var jag har mina vänner och pojkvän någonstanns i mitt liv. Tror ja borde var lite nöjd. Kommer sakna skolan sen, alla folk .

hej , jag har en söt katt som latar sig i solan liggande på skrivbordet, där jag sitter vid datorn. Jag skulle också vilja ha ett avslappnat liv. . Synd ja är så fustrerad att jag håller på att tyna bort i glömda moln. För jag har en pojkvän som vill hålla alla broar öppna åt alla håll. Och en framtid som kanske kommer bli förjävlig om jag inte klara av ett engelska prov. Sen när fick ja ett sånt här liv? Jag gråter för att få ut mig allt, jag pratar för att någon ska hitta svaret åt mig. Men inget hjälper,. Inte ens min pojkvän som känner att ha sin bästa vän kvar som råkar vara tjej och bara råkar vara kär ihonom. Vilket gör mig fustrerad samtidigt som jag kan ta de till en vis nivå. Men nu har andra börja lägga märke till att hon är intresserad och då blir de jobbigare när folk börjar få upp ens ögon om att de inte ska vara så. Jag och min "pojke" har aldrig haft de sken utåt att vi är tillsammans, och nu när de vore så skönt för att han kan visa att han är upptagen så är de inte så och jag känner mig mer som en älskarinna än hans vän och flickvän. Var tog min vän vägen? Vi är båda förvirrad och tar ut de på varandra i missförstånd och hackande kommentarer. Jag vill inte ha de så här. Han och jag själv mer sänker mig själv än hjälper till och höjer mig. Han vill inte prata om vad som tynger honom och han vill inte förstå mig. Ja känner längst bak att jag borde gå vidare, men en sommar utan honom vore hemskt! Jag vill lösa och jag vill hitta svaret...

Hade just ett långt samtal med min syster. Jag överdriver vist inte i mina funderingar kring om jag är överdrivet svartsjuk eller inte. Hon eller vi kom mer fram till att jag borde säga till istället för att pina mig för att min pojkvän umgås med sin tjejkompis och jag inte vill ställa krav. Något går ju att göra utan att han förlorar henne som vän helt. Ochjag slipper gå runt om må dåligt för att jag ser dom tillsammans. Så nu ska jag prata med honom, jag vill inte ha ett förhållande och gå runt och må dåligt. Ska försöka säga det på ett kravlöst sätt, vet bara inte hur. Men men ., något måste jag göra.  Älskar honom, men har faktist ett liv där jag vill må bra.

TJoho, så har man kommit underfund med att högskoleprovet inte var min grej,. 0,6 och ja kommer känna mig lite dum ett tag.. Tur jag kommer klara mig på andra sätt i livet.

Jag har en stor klump i magen och det är jobbigt och tär på mina krafter. Det är stress som ansamlas, det är osäkerheten i att se en annan tjej flörta och vara så på sin älskade pojkvän som man litar på fullt ut men ändå känner man får att gråta varje gång dom skrattar tillsammans. Jag vet att han också tycker de är jobbigt att en av hans bästa tjejkompisar tycker om honom. Men ändå, måste man umgås så mycket tillsammans då? Vet inte om jag överdriver men känns som han tycker de är spännande. Han vill inte förlora den vänskap han har med henne men samtidigt kommer hon vilja vara bara vän med honom? Och så står jag på sida om och ska stå ut. Vist för att jag inte vill att han ska mista henne när jag helst vill är att han ska vara lycklig. Men går det ?

Jag vet och litar men ändå känner jag mig svartsjuk när hon är i närheten och får hans uppmärksamhet. Jag är bara kär, måste det vara så svårt?

Ingen svartsjuka, ingen kärlek.